För några dagar sedan sprang jag 8 km och kände mig stark och stolt. Första gången jag sprang så långt sedan utmattningen.

 

Idag fick jag kämpa för att promenera halva den sträckan. Hade egentligen tänkt springa, men ändrade mig. Packade ner en kopp kaffe och kaka. Om det inte vore för fika så hade jag gått kortare, men ville gärna fika ute, och att slå mig ner på trottoaren kändes inte riktigt bra.

 

Försökte njuta ändå. Av ledig dag och frisk luft. Minusgrader mot kinderna, vinterkläder på. Ljus himmel, om än inte sol. Lite vit frost eller snö på marken. Och så mycket skönare att krypa upp i soffan i underställ efter en stund utomhus.