Jag har skaffat en ny träningsklocka, som också mäter sömn. Den är väl inte exakt och vetenskaplig, men de få nätter jag använt den så har den mätt ganska precis när jag somnat och vaknat.

 

Jag hade tidigare funderat med min terapeut om det var så att jag fick för lite djupsömn, eftersom jag sällan känner mig utvilad när jag vaknar, även om jag sovit 9-10 timmar.

Jag brukar ha svårt att komma till ro på kvällen, ibland svårt att somna, haft väldigt mycket livliga drömmar (som ju sker under ytligare sömn), ibland uppvaknanden. Oftast väldigt trött och tung sömn när klockan ringer.

 

Enligt min nya klocka får jag bra med djupsömn. Bra. Då är det inget "allvarligt" fel med sömnförmågan.

 

Till och med natten i tält tyckte den att jag fick över 3 timmars djupsömn. Så det var ju skönt. Hade lite svårt att somna, och sov dåligt på morgonen, men det berodde nog mest på att min självuppblåsande liggunderlag har fått pyspunka och tappat luften. De andra berättade att de vaknat vid 3-tiden på natten, då någon gått omkring på campingen och varit högljudd. Jag hörde inte ett knyst. Samma ibland när jag sovit med syskonbarnen som varit vakna på natten - jag hör ingenting.

 

Samtidigt lite tråkigt att jag fortfarande är trött fast jag sover bra.

 

Kanske är jag bara fixerad vid sömn?

Eller så är det bara att acceptera att det är så just nu, med tanke på utmattningen?

 

Det är en frutrerande känsla, att aldrig bli utsövd, trots att jag sover mycket. Man vågar inte säga det i närheten av småbarnsföräldrar.

Men det är en trötthet/energilöshet som inte går att sova bort.

 

Kan det ha med stresshormoner att göra? Kanske är det knas i regleringen av allt stressande?

 

Hur som helst så fortsätter en god semester här.