Nu har jag jobbat 75% i 3 veckor.

Det är fortfarande en prövoperiod.

Första veckan var superjobbig, tillslut grät jag varje dag och trodde att jag skulle braka rakt ned i djupet igen. Men det gjorde jag inte. Sakta lite bättre. Men värre än innan. Men bättre än i höstas/somras. Sämre än jag vill.

 

Försöker acceptera det.

Säga nej.

Våga säga ja.

Planera för vila.

 

Ändrat läggtid till 21. Träna lagom. Äta matlådor som andra lagat.

Säga förlåt när jag varit stressad och otrevlig mot kollegor.

Säga till när jag får ångest och behöver hjälp. Bara att säga det brukar göra att ångestnivån går ned. Även om det kan vara lite jobbigt att säga det så att andra (tex studenter) hör. Å andra sidan är det inget jag vill hålla inom mig heller.

 

Njuta av sol och snö. Skidor.

Ligga bredvid sin älskling i soffan och kolla på film.

 

Idag var det läkarbesök.

Som alltid lite nervöst innan. Men vi hade ett bra samtal.

Jag fick några saker att fundera på. Gick hem och tog en lång promenad, sedan satte jag mig ned med ett papper och skrev olika alternativ för mitt (jobb)liv. Kom på typ 10 alternativ. Det ordnar sig nog.

 

Prova att promenera typ 10 min varje lunch för att få energi till eftermiddagen. Jag som bara tänkt att det inte går. Men nu har jag ju admin på eftermiddagarna, så kan visst byta om till privata kläder och ta en liten sväng efter att jag ätit.

 

Vi enades om att prova med 75% i 3 veckor till. Det känns okej eftersom jag luftat mina tankar och farhågor. Om jag märker att det inte går så får jag backa, men det kan hända att det går bra, och i så fall är det för tidigt att backa nu. Inte farligt att prova. Vi diskuterade alla alternativ - jobba 75% - jobba 50% - jobba 0%. Känns bra att kunna diskutera, känns inte som att jag bara är utlämnad åt någon annans åsikter om mig.

 

Jag blev också stärkt i att jag gör mycket rätt. Inte rätt som i prestation, men att jag tänker "rätt" kring hur jag lägger upp och provar saker hemma och på jobbet. Att jag är inne på rätt spår och inte famlar hejvilt. Det är också mycket värt.

 

Jag litar på min läkare.

(även fast jag sa att jag varit arg på honom för att han inte fattade vad jag behövde i höstas)