Under senaste tiden har jag haft flera bra sammanträffanden.

 

Hade en patient på mottagningen som såg bekant ut. Efter att tag sa hon att hon kände igen mig och vi började nysta i det. Tillslut kom jag på att jag hade sjukskrivit henne när jag jobbade på vårdcentralen, för mer än 5 år sedan.

 

Veckan innan hade jag tänkt på henne och undrat hur det gått för henne. Jag sjukskrev henne några veckor pga psykisk ohälsa, jag trodde att hon var deprimerad. Jag minns att jag funderade mycket på henne också i den situationen, hur jag skulle kunna hjälpa henne på bästa sätt. Kommer ihåg så tydligt några saker som hon berättade för mig då. Nu har jag insett att hon inte var deprimerad (åtminstone inte bara) utan utmattad.

 

Kändes så fint att få chansen att säga det till henne, både att jag tänkt på henne, och att jag nog hade fel diagnos till henne, då för mer än 5 år sedan. Och visst är det lite märkligt - att jag tänker på en patient som jag träffat för fler år sedan och några dagar senare dyker hon upp på min mottagning.

 

 

Det andra var också kring en patient. Jag letade efter vår kontaktbarnmorska, som visade sig ha en patient inne i rummet. Jag skulle bara knacka på och säga till henne att leta upp mig senare. Men då satt en av "mina" patienter och hennes partner där. Jag blev så glad att se dem.

 

Vi träffades i början av sommaren när jag hittade en tumör hos henne. Har funderat mycket på henne under sommaren och undrat hur det gått. Funderat på om jag skulle ringa eller så. Men nu fick jag se henne och det kändes bra.

 

 

Det tredje var helt materiellt. Har tänkt att sälja min gamla cykel. Bara ett problem. När jag bodde i Uppsala blev den stulen. Några veckor senare hittade jag cykeln och tog tillbaka den (vet att man inte får). Den hade då ett vajerlås som var fastlåst med ett hänglås i pakethållaren. Jag har funderat på hur jag ska få bort det, för det känns ju sådär att sälja en cykel med ett lås utan nyckel... så häromdagen när jag var i cykelförrådet och kollade på cykeln såg jag att låset inte var kvar. Undrar hur det kommer sig. Kanske är det bara min utmattade hjärna om inte kommer ihåg att jag tagit bort det. Men känns som att jag borde minnas det. Jaja, skönt att det är borta!