Kan ibland vara svårt tycker jag. Man är vuxen, när man är med föräldrarna är man ändå deras barn. Ofta tycker jag att jag märker det när jag är med dem i stugan eller hemma hos dem. Man blir som barn igen. Har ingen koll på vad som är i kylen eller vad vi ska äta till middag. Orka tömma sopsorteringen.

 

Men när man är där själv har jag koll på allt. Utom möjligen hur man får igång värmen efter att man ska göra det i en app.

 

Just nu har min pappa semester. Mamma jobbar. Han har tydligen lite tråkigt. Så han frågade om han fick komma och köra skräp till återvinningen. Eh... ja?

 

Så igår efter jobbet kom pappa hit.

Jag låg på soffan, utmattad efter jobbet, och undrade hur sjutton jag skulle orka prata med honom eller bära ned grejer från vinden. Och nu när han åkt hela vägen (18 mil) vore det ju synd om jag inte orkade göra det han kom för.

 

Men jag har ju världens bästa pappa.

Ja, världeens bästa familj över lag tycker jag.

 

Han kom med en full kylväska med både hemlagade och köpta matlådor. Vegetariska, för att de vet att jag vill äta mer vegetariskt. En påse bullar från farmor.

 

Sedan beställde vi sushi, som han hämtade.

Efter det orkade jag faktiskt hjälpa till att ta ut de mest skrymmande gamla grejerna från förrådet. Så skönt att bli av med det. Vi tog en promenad till affären och köpte frukos. Och en varsin glass, för jag blev sugen på det.

 

Imorse åt vi frukost. Han skjutsade mig till jobbet. Åkte sedan och "storhandlade" min inköpslista som jag frågade om han kunde göra när han ändå var här, så jag slapp? När återvinningsstationen öppnade åkte han dit. När jag kom hem från jobbet var kylen fylld med det jag beställt och lite till. Dessa energismoothies bland annat.

 

 

Så tacksam att han kom förbi, körde fram och tillbaka bara för att hjälpa mig med det här, fast jag jobbade och var trött. När han kom hem skjutsade han farmor till vårdcentralen. Så jag tror att han har att göra även sedan, när han blir pensionär. Jag har världens snällaste pappa och kunde inte önska mig bättre 💜