Har inte skrivit så mycket på bloggen ett tag. Tiden går så fort. Snärt är det sommar.

Livet med coronaviruset börjar kännas normalt.

Normalt, men frustrerande. Att inte veta hur man kommer drabbas. Att inte kunna träffa nära och kära.

 

Att handla mer sällan, inte umgås med kompisar inomhus, ha morgonmöte/APT/utbildningsmöten från rummet på videolänk istället för i konferensrummet. Det känns helt rimligt.

 

En del dagar känns rikitgt bra och jag har lite energi över efter jobbet. 

Rutinerna känns ok, 21 är det nya 22.

Andra dagar är det bara frustration och låg energi.

 

Man går i cirklar och glömmer vad man håller på med.

Ibland överraskar man sig själv. Som imorse, när jag började gå min vanliga runda på jakt efter hårsnodd och jag, överraskande nog, hade hängt båda snoddarna på kroken i badrummet som är avsedd för snoddar. Har typ aldrig hänt förutom vid städning förut.