Igår luktade det nyklippt gräs när jag kom hem från jobbet.

Det är sommarkänsla på det. Inte så mycket sommarkänslor annars. Kanske att jag går och lägger mig medan det är ljust. 3 veckor kvar till semester.

 

Ibland är det svårt att se att det går framåt med allt jag gör. Då är det intressant att andra kan säga det till mig. Hade samtal med min läkare idag. Han tycker det är stor skillnad. Och då började vi inte träffas förrän det hade gått 8 månader från att jag blev sjukskriven. Jag blir faktiskt lite glad att han märker de förändringar som jag kämpar på med. Det är inte lätt att förändra sina tankemönster och beteenden. Men värdefullt.

 

Hur som helst så ville han att jag ska fortsätta jobba 75% ett tag till. Det var det jag känt också, även fast den ursprungliga planen var 100% och jag hade börjat ställa in mig på den möjligheten. På ett sätt skönt att han kom med den tydliga rekommendationen och inte lät mig välja. Samtidigt blir jag lite ledsen att jag inte är där ännu.

 

Det är svårt att stå vid sidan och se på när andra sliter. Jag vill ta hand om, lyfta bort. Säga: "vila du, jag tar alla dina jourer". Jag ville jobba heltid till semestern för att kunna jobba av lite på vår väntelista. Samtidigt som jag varit rädd att jobba för hårt så att semestern bara blir ett sammanbrott och dvala, som förra sommaren.

 

Jag har haft mer energi ett tag, men också anpassat mig mer. Lyssnat på dagsformen. Igår blev det en lite längre dag på jobbet, med ett lite speciellt patientmöte. Det tog mycket av min energi, så jag vilade resten av kvällen. Sov gott hela natten. Idag var jag så slut redan från start. Kände mig som en sengångare och nära till känslorna. Arbetet gick bra, sedan gick jag hem och vilade mig och gjorde blåbärspannkaka. Nu sitter jag med en kopp kaffe.

 

En helt oplanerad helg väntar. Bara göra det som känns bra.

Hoppas att ni haft en fin vecka och att helgen blir bra för alla.