Bild från ett av mina favoritkonton på Instagram: https://www.instagram.com/p/B8wjvQIpbUO/?igshid=1u035kpj7t6n6

 

Tänk ändå om man kunde välja? Då hade jag nog inte valt ovanstående. Samtidigt så har alla små (och stora) val jag gjort tagit mig hit. Jag kommer att ta mig ur det, och förhoppningsvis med en massa lärdomar och med ett bättre liv framöver.

 

Ibland kan det vara frustrerande (provocerande?) att läsa alla rubriker och boktitlar om hur livet blir "perfekt" eller "lyckat" om man gör på ett eller annat sätt. Ett litet steg i taget. Gör bara det här lilla, varje dag. Laga den här maten, träna på det här sättet, tänk si, tänk så, andas på de här viset, yoga, meditera, sjunga, måla, springa, promenera, välja glädje och lycka. Ansträng dig bara lite mer.

 

När man ligger där i soffan helt utmattad, eller, för den delen, i duschen och inte kan sluta gråta. Det är då man säger till sig själv, nej om jag skulle ta och välja lite glädje istället. När man bara inte förstår hur man ska ta sig till köket för att micra en matlåda (eller hälla upp lite fil, rosta en macka). När man ändå tar sig ut på en promenad för att lindra ångest men inte kan sluta gråta ändå och undrar 1) vad alla mötande människor ska tänka om den gråtande människan 2) hur mycket gråt kan det finnas och hur länge ska det hålla på egentligen?

 

Men tankarnas kraft är väldigt stor. Man kan påverka väldigt mycket genom sina tankar och medvetenhet om tankarna, känslorna och vad det ger för effekter i en. Det går inte fort. Det är inte lätt. Jag tror visst att man kan må mycket bättre och ha ett bättre liv om man har ett tankesätt och förhållningssätt, och att alla kan förändra sina tankar. Men man har olika föutsättningar. Alla är inte likadana. Man har inte valt sina förutsättningar. Det går inte att göra de medvetna eller omedvetna valen som lett en hit ogjorda. Det som går att göra, tror jag, är att stanna upp, reflektera, acceptera och öppna upp för förändring och att världen kanske inte är precis så som man sett den.