Jaha, nu var det semester då. Så skönt!

Fram till för en vecka sedan kändes det overkligt att det ens skulle bli sommar. Men nu känns det bara bra.

 

Har stressat en del den här veckan dock, för att få allt klart på jobbet. Det är väl ok egentligen att jobba lite extra vissa dagar, men det känns tråkigt eftersom jag jobbar deltid nu och inte kan flexa. Ska försöka ha dessa timmar i huvudet och gå hem tidigare en annan gång.

 

Skönt att få allt undanstökat innan semestern, känns aldrig bra att lämna för mycket till kollegorna.

 

Nu ska jag lämna min ostädade lägenhet och åka hem till mamma och pappa och "fira" semester. Nästa vecka kan jag vara hemma och pyssla på lite tänkte jag. Har fokuserat på jobb och återhämtning den här veckan, så hemmet och träning har blivit nedprioriterat. Det är okej det också.

 

Jag brukar vilja ha städat och fint när jag åker bort på semester, men den här gången blir det en annan ordning. Tänkte gå ut med soporna och vattna blommorna, så får det vara bra sen.

 

Har pratat med min läkare idag, och sen mailade han chefen, och sen kom chefen och pratade med mig. Så nu känns det lite fundersamt hur det ska bli efter semestern. Jag vet inte vad som blir bäst. Rädd att det ska bli tokigt, åt båda håll. Alla håll. Upp o ner. Mitt fel hur det är går känns det som.

 

Sedan pratade jag med min kloka kollega och vän, så kändes det lite bättre.
Vi har ju rehabmöte på måndag, och det känns bra att vi träffas alla tre (jag, chefen och läkaren) för då är det enklare att disktuera sig fram än som nu att sitta i olika samtal.

 

Jag fick i "uppgift" av läkaren att låta semestern bara vara, typ göra ingenting. Jag övar ju på det. Som mest van att alltid göra något. Inte bara vara. Om man ligger i hängmattan kan det följa med bok, pod, musik, en mindfulnessövning, korsord, stickning... ja att även när jag vilar så har jag ett projekt. Låter klokt att bara vara och låta dagen styra.

 

Fler som får semester nu? Vad har ni för sommarplaner?