Jag har typ världens bästa semester, corona till trots.

 

Fick ju i uppgift av läkaren att tillåta mig att bara vara. Har väl blivit sisådär med den saken. Men än så länge har det inte varit så mycket planerat. Har gjort det jag känt för när dagen kommer. Och låtit bli att planera mat mm som annars kan ta otroligt mycket energi av mig. Om vi ska göra utflykter/äventyr så får Johan stå för stabiliteten i planerandet och förberedandet, så kan min energi läggas på själva aktiviteten. Då går det oftast bra.

 

Märker att jag är bättre på att umgås med andra (nu är det ju bara familjen vi pratar här) och att det är okej att inte orka. Automatiskt har jag mindre "krav" eller förväntningar på andra också. Det är rätt skönt faktiskt.

 

Bara vara.

Men för den sakens skull inte bara sitta inne i soffan.