Besöksförbud - ska det vara så svårt?
Varje dag får vi be anhöriga att lämna väntrummet. Trots att det sitter lappar på dörren in till mottagningen och i öppningen till väntrummet.
Vad är det man inte förstår?

Så bra att det står i tidningen. Det är många, kanske framför allt äldre, som tvekar innan de tar sig till sjukhuset. Om då varje patient har en anhörig med sig i väntrummet så blir det ju dubbelt så många människor än nödvändigt.
Längre ned i artikeln står att vårdnadshavare (såklart) får följa med sina barn samt om man har särskilda skäl ska man kontakta personalen innan. Hos oss kan det innebära att man får vänta i enskilt rum, eller utanför mottagningen.
Några få har varit personer som inte kan språket, men de allra flesta är helt vanliga människor. Som dessutom tycker det är en bra ide att sitta på stolarna som har röda kryss klistrade över både säte och rygg. Helst med en anhörig på stolen bredvid.
Kanske är det bara jag som är överkänslig? Tar för givet att andra fattar det som är självklart för oss som jobbar i vården. Även att det är bra att informera personalen om att man har luftvägssymtom. Om man har akuta gynekologiska besvär får man naturligtvis komma till oss, men om man har symtom som skulle kunna bero på covid så får man gå in en särskild ingång och vara i ett särskilt rum. Vi som personal har då också skyddsutrustning för att skydda oss från eventuell smitta.
Ja, så skrev jag ett inlägg ändå, om det jag inte hade tänkt skriva om.